Äldre personers självbestämmanderätt

I Finlands grundlag tryggas de grundläggande fri- och rättigheterna för alla som vistas i Finland. Enligt grundlagen har alla rätt till liv och till personlig frihet, integritet och trygghet. Den personliga integriteten får inte kränkas och ingen får berövas sin frihet godtyckligt eller utan laglig grund. Självbestämmanderätten grundar sig på dessa rättigheter. Andra grundläggande fri- och rättigheter, såsom rörelsefrihet, skydd för privatlivet eller mötesfrihet, kan inte tillgodoses ordentligt om människan inte har självbestämmanderätt. Ofta talar man om att tillgodose självbestämmanderätten när man i själva verket avser att respektera alla äldre personers grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter. 

Hög ålder eller sjukdom eliminerar eller minskar inte människans grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter, såsom självbestämmanderätten. Att flytta till ett vårdhem som erbjuder långtidsvård eller en boendeserviceenhet inom socialvården påverkar inte heller människans självbestämmanderätt.

Även flera internationella människorättskonventioner som är bindande för Finland förutsätter att den personliga friheten och säkerheten garanteras.

Självbestämmanderätt och rättshandlingsförmåga

Människans handlingsmöjligheter i samhället bestäms av hans eller hennes självbestämmanderätt. En form av självbestämmanderätt är rättshandlingsförmågan. Rättshandlingsförmåga innebär att en människa kan fatta beslut om sig själv och sin egendom.

Den rättsliga handlingsförmågan kan dock försämras till exempel när en person insjuknar i en progressiv minnessjukdom, varvid personen kan behöva hjälp som stöd för att självständigt fatta beslut. Personen kan ge till exempel en anhörig fullmakt att sköta penningärenden på hens vägnar. En kund inom social- och hälsovården kan på förhand påverka hur andra känner till hens vilja till exempel genom att upprätta ett livstestamente. En människa kan också förbereda sig på en situation där hen kanske inte kan sköta sina ärenden själv i framtiden genom att göra en intressebevakningsfullmakt.

Domstolen kan förordna en intressebevakare för en person endast om personen på grund av hälsoskäl eller av någon annan motsvarande orsak inte själv kan sköta sina ärenden och de inte blir skötta på något annat sätt. Ofta fungerar en anhörig till personen som intressebevakare. Det att en intressebevakare förordnats begränsar dock inte personens egen rättshandlingsförmåga. Intressebevakaren har aldrig rätt att agera för huvudmannens räkning i ett ärende av framhävt personlig karaktär, såsom att upprätta eller återkalla ett testamente.

När rättshandlingsförmågan begränsas ska man alltid handla i enlighet med proportionalitetsprincipen. Begränsningen får inte vara mer omfattande än vad som är nödvändigt för att skydda vederbörandes intressen. Begränsningen får heller inte ske på sådana sätt som lagen inte ger rätt till. Personen har alltid i alla situationer rätt att själv besluta om sådant som hen förstår trots sjukdom.

Främjande av självbestämmanderätten

I lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården och lagen om patientens ställning och rättigheter föreskrivs i huvuddrag om klientens och patientens självbestämmanderätt.

När social- och hälsovård lämnas ska i första hand klientens önskemål och åsikt beaktas och klientens självbestämmanderätt även i övrigt respekteras. Klienten ska ges möjlighet att delta i och påverka planeringen och genomförandet av de tjänster som tillhandahålls klienten. Om klienten eller patienten inte själv kan uttrycka sin åsikt, ska klientens åsikt utredas i samarbete med klientens lagliga företrädare och/eller närstående.

Ett centralt klientspecifikt verktyg som lämpar sig för att främja självbestämmanderätten är vård- eller serviceplanen. I planen kan man i samförstånd med klienten komma överens om detaljerna, målen och metoderna för vården och stödet.

Lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre, det vill säga äldreomsorgslagen, förutsätter att verksamhetsenheter inom äldreomsorgen genomför planmässig egenkontroll i syfte att säkerställa att servicen är högkvalitativ, säker och tillbörlig. För egenkontrollen ska det utarbetas en plan för egenkontroll, som ska hållas offentligt framlagd. Genomförandet av planen ska följas och servicen utvecklas utifrån de synpunkter som regelbundet inhämtas från de äldre personer som tillhandahålls service av verksamhetsenheten, från deras anhöriga och närstående och från de anställda vid verksamhetsenheten.

Verksamhetsenheternas egenkontroll och plan för egenkontroll är en väsentlig del av främjandet av äldre personers självbestämmanderätt. Enligt Valviras föreskrift om planen för egenkontroll för privat socialservice och offentlig äldreomsorg: innehåll, uppgörande och uppföljning ska man i planen för egenkontroll anteckna

  • metoder för att konkret stärka klienternas självbestämmanderätt i det dagliga arbetet
  • principer för användning av begränsningsåtgärder som är nödvändiga för att garantera klientens säkerhet
  • rutiner och dokumentationspraxis i anslutning till begränsningsåtgärder
  • anvisningar om begränsning och användning av begränsande anordningar.

I vår lagstiftning saknas emellertid nästan helt och hållet bestämmelser om förfarandet för hur man stöder social- och hälsovårdsklienters förmåga att klara sig på egen hand, vem som ansvarar för stödet eller hur man agerar i en utmanande situation.

Begränsning av självbestämmanderätten

För närvarande finns det ingen lagstiftning som noggrant avgränsar rättigheterna och skyldigheterna i anslutning till främjandet och begränsningen av självbestämmanderätten inom äldreomsorgen. I praktiken leder detta till situationer där vissa socialvårdsklienters självbestämmanderätt eller andra grundläggande fri- och rättigheter begränsas utan godtagbar grund enligt systemet för de grundläggande fri- och rättigheterna eller stöd i lagstiftningen. En begränsande åtgärd uppfattas inte ens alltid som ett ingripande i de grundläggande fri- och rättigheterna. I tjänsterna beaktas till exempel inte nödvändigtvis att det att dörrarna till klienternas rum låses kan innebära en begränsning av den personliga friheten.

Bestämmelser om begränsande åtgärder finns endast i mentalvårdslagen, lagen om missbrukarvård, lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda och lagen om smittsamma sjukdomar.

Därför är man tvungen att söka anvisningar ur ett mer allmänt perspektiv när det gäller de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna samt i de anvisningar som getts av de högsta laglighetsövervakarna, såsom riksdagens justitieombudsman. Bristen på lagstiftning är ett stort problem eftersom det i vår rättsordning endast är möjligt att begränsa de grundläggande fri- och rättigheterna om vissa förutsättningar uppfylls. Förutsättningarna grundar sig på grundlagsutskottets betänkande om regeringens proposition om ändring av grundlagarnas stadganden om de grundläggande fri- och rättigheterna. Förutsättningarna är följande:

  • Begränsningarna av de grundläggande fri- och rättigheterna ska grunda sig på en lag som stiftats av riksdagen.
  • Begränsningarna ska vara noggrant avgränsade och tillräckligt exakta. Det väsentliga innehållet i begränsningarna ska framgå av lagen, det vill säga det ska tydligt framgå av lagen hurdan begränsning som är möjlig och under vilka förhållanden.
  • Grunderna för begränsningarna ska vara godtagbara.
  • Man får inte ingripa i kärnan för den grundläggande fri- eller rättigheten.
  • Begränsningarna ska uppfylla proportionalitetskravet, det vill säga vara nödvändiga för att uppnå ett godtagbart syfte.
  • Om en persons grundläggande fri- och rättigheter begränsas ska han eller hon ha tillgång till tillräckliga rättsmedel, till exempel möjlighet att överklaga ett beslut om begränsning.
  • Begränsningarna får inte strida mot Finlands internationella människorättsförpliktelser.

Valviras anvisningar och utredningar om självbestämmanderätten:

En totalreform av självbestämmanderätten är nödvändig

Vid social- och hälsovårdsministeriet pågår en totalreform av lagstiftningen om självbestämmanderätten. Målet med reformen är att ändra lagstiftningen så att den stöder klientens och patientens självbestämmanderätt så fullständigt som möjligt.

Social- och hälsovårdsministeriet (SHM) tillsatte den 9 september 2021 en uppföljningsgrupp för stärkandet av klientens och patientens självbestämmanderätt. SHM har utarbetat en färdplan som grund för den fortsatta beredningen.

Lagstiftningen om klientens och patientens självbestämmanderätt har redan beretts i flera år. Lagprojekten har hittills inte framskridit till slutet. Riksdagens justitieombudsman anser det vara nödvändigt att social- och hälsovårdsministeriet omsorgsfullt bereder ändringarna i lagstiftningen i fråga om förutsättningarna för att begränsa äldre personer och de förfaranden som ska iakttas vid begränsningen samt att totalreformen av självbestämmanderätten slutförs utan dröjsmål.

Riksdagens justitieombudsmans avgöranden om äldre personers självbestämmanderätt

Under coronapandemin betonades i avgöranden som gällde äldre särskilt fall där självbestämmanderätten och andra grundläggande fri- och rättigheter hade begränsats på lagstridigt sätt för invånarna i servicehus. Kränkningar av de äldres självbestämmanderätt och grundläggande fri- och rättigheter gällde till exempel begränsning av de boendes rörelsefrihet och vistelse utomhus samt besöksförbud för anhöriga.

Riksdagens justitieombudsman fäste bland annat uppmärksamhet vid att det för äldre makar inte ordnades möjlighet att bo tillsammans och att skyddet för makarnas privatliv och familjeliv kränktes genom att de hindrades från att träffa varandra.

  • Övervakning av kvaliteten på institutions- och serviceboende inom äldreomsorgen under coronavirusepidemin EOAK/2688/2020 (på finska) (15.12.2021)
  • Begränsningar av äldre på servicehem EOAK/4692/2020 (på finska) (25.2.2021)
  • Äldre personers rätt att bo tillsammans och skydd för familjelivet under coronaviruspandemin EOAK/4070/2020 (på finska) (17.12.2020)
  • Besök av anhöriga på vårdhem för äldre personer under coronavirusepidemin EOAK/3847/2020 (på finska) (6.11.2020)

Riksdagens justitieombudsman betonar att det med tanke på såväl de boendes som personalens rättsskydd är oerhört viktigt att anteckningarna om begränsning av de grundläggande fri- och rättigheterna görs tillräckligt noggrant och att de omständigheter som beaktats i beslutsfattandet framgår av anteckningarna. Behovet av begränsningar och andra möjliga metoder ska bedömas innan ett beslut fattas samt därefter kontinuerligt och regelbundet. Denna bedömning ska kunna bekräftas i anteckningarna om den boende.  Det att personalen har bråttom är inte en godtagbar orsak att använda begränsningsåtgärder.

  • Begränsningar för de boende och förebyggande av att begränsningar används EOAK/3187/2020 (på finska) (30.9.2022)
  • Inspektion: Mehiläinen hoivapalvelut Oy, hemmet Mainiokoti Andante, Esbo 3.3.2022 EOAK/1127/2022 (på finska) (13.6.2022)
  • Inspektion: enheterna för serviceboende med heldygnsomsorg vid Jampankaaren palvelupiha , 21.6.2021 EOAK/4060/2021 (på finska) (3.4.2022)
  • Vård av person med minnessjukdom EOAK/8165/2020  (på finska) (30.12.2021)

Inom hälso- och sjukvården, den specialiserade sjukvården och till och med inom vården oberoende av patientens vilja ska människans självbestämmanderätt och grundläggande fri- och rättigheter respekteras. Enligt riksdagens justitieombudsman förekommer det emellertid allvarliga missförhållanden i vården av äldre i livets slutskede och efter operationer.

  • Begränsning av användningen av AstraZenecas coronavaccin till 65–69-åringar (3432/2021) EOAK/3432/2021 (på finska) (23.7.2021)
  • Begränsning av deliriumpatient med minnessjukdom inom den somatiska sjukvården EOAK/4180/2020 (på finska) (31.12.2021)
  • Personalbrist som grund för fastspänning EOAK/3115/2020 (på finska) (31.12.2021)
  • Undersökningsperiod på stadens sjukhus mot patientens vilja EOAK/7866/2020 (på finska) (31.12.2021)
  • DNR-beslut EOAK/6027/2020 (på finska) (24.11.2021)
  • TAYS Pitkäniemi äldrepsykiatri EOAK/5592/2019 (på finska) (13.3.2020)

Du kan söka fler avgöranden med sökfunktionen på riksdagens justitieombudsmans webbplats.

I social- och hälsovårdsministeriets utredning Rättsligt material om de äldres självbestämmanderätt 2018–2022 (på finska) har man samlat rättspraxis som berör äldre personers självbestämmanderätt samt tillsynsavgöranden och avgöranden i klagomålsärenden. I utredningen betonas särskilt justitieombudsmannens klagomålsavgöranden och inspektionsrapporter.

Internationella rekommendationer och riktlinjer för äldre personers självbestämmanderätt

Claudia Mahler, oberoende expert på äldre personers rättigheter vid FN:s råd för mänskliga rättigheter, gjorde 2021 ett landsbesök i Finland. I sin rapport som publicerades 2022 gav hon Finland bland annat en rekommendation om äldre personers självbestämmanderätt:

  • Den oberoende experten uttrycker sin oro över att begränsande åtgärder används mer eller längre än vad som är nödvändigt eller som en förebyggande åtgärd för att ersätta en otillräcklig personal vid hälso- och sjukvårdsenheterna. Hon konstaterar att godkännande av sådan lagstiftning som för närvarande saknas i Finland och som reglerar förutsättningarna för att använda begränsande åtgärder skulle stärka de äldres självbestämmanderätt.

År 2021 fick Finland rekommendationer (på finska) av FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, av vilka en del gällde äldre personer. I rekommendation nr 35 rekommenderas Finland att

  • i sin lagstiftning garantera äldre personers rätt till både självständigt boende och vård till rimligt pris och av god kvalitet, inklusive serviceboende, samt självbestämmanderätt
  • följa upp att dessa rättigheter tillgodoses när socialservicen reformeras
  • öka det totala utbudet av serviceboende till rimligt pris och säkerställa en tillräcklig och kompetent personal.

Europarådets kommitté mot tortyr (CPT-kommittén) gör besök vid institutioner och enheter i konventionsstaterna, till exempel vid vårdhem för äldre. Kommittén utreder hur dessa människor behandlas och rapporterar om hur de behandlas till konventionsstaten. Finland förband sig till CPT-konventionen 1991.

CPT-kommittén har utarbetat en kontrollista över frågor som det finns orsak att beakta i samband med besök vid enheter inom socialvården inom ramen för CPT-systemet. Enheter inom boendeservicen kan utnyttja listan när de granskar den egna enhetens verksamhet. Det rekommenderas att man i samband med besöken fäster uppmärksamhet bland annat vid följande:

  • Är placeringen vid enheten/anstalten mot personens vilja baserad på lagstiftning och på vilket håll fattas beslut om placeringen?
  • Hurdant är det förfarande där beslutet fattas?
  • Förekommer det illabehandling vid enheten?
  • Finns det möjlighet för par att bo tillsammans om de så önskar?
  • Har klienterna möjlighet att använda sina egna kläder och har de ett utrymme försett med lås att förvara sina egna saker i?
  • Används begränsningsåtgärder vid enheten, och ifall de används, hurudana?
  • Är användningen av begränsningsåtgärder baserad på lagen?
  • Vem fattar beslut om begränsning?
  • Antecknas begränsningsåtgärderna?
  • Finns det personer vid enheten vars juridiska funktionsförmåga är begränsad?
  • Hur tillgodoses deras rättigheter?

Människorättscentrets projekt för att stärka självbestämmanderätten

Utveckling av personalens utbildning spelar en nyckelroll när det gäller att stärka äldre klienters självbestämmanderätt. Människorättscentret genomförde hösten 2020 ett projekt för att stärka äldres självbestämmanderätt inom serviceboende med heldygnsomsorg. Även Valvira och Regionförvaltningsverket i Södra Finland var med och inledde projektet.

Arbetet inleddes med att en enkät skickades till personal, chefer och ansvariga läkare vid de deltagande enheterna för intensifierat serviceboende. Genom enkäten kartlades personalens synpunkter och kompetens i fråga om de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna och deras uppfattningar om i synnerhet äldres självbestämmanderätt. Utifrån kartläggningen ordnades utbildning för personer som deltagit i enkäten.

I den rapport som utarbetades utifrån enkäten behandlades såväl enkätsvaren som självbestämmanderätten på ett mer allmänt plan och som en fråga om grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter.

  • IMO-rapport 2021, Självbestämmanderätt och begränsningsåtgärder inom boendeservicen med heldygnsomsorg

Utifrån rapporten utarbetades också utbildningsmaterial:

Människorättscentret ordnade den 31 maj 2021 ett webbinarium där man presenterade Människorättscentrets rapport och hörde expertanföranden om självbestämmanderätten inom social- och hälsovården.