FRA: Rapporten om de nationella människorättsinstitutionerna har publicerats

"De nationella människorättsinstitutionerna är väktare av de mänskliga rättigheterna. Alltför ofta kan de inte uppfylla hela sin potential” säger Michael O 'Flaherty, direktör för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA). "Regeringarna och riksdagarna bör befria de nationella människorättsinstitutionerna från alltför stora begränsningar och bevilja dem de befogenheter och resurser som institutionerna behöver för att kunna fungera enligt sina mål. Det är särskilt viktigt att de nationella människorättsinstitutionerna är starka och självständiga väktare av de grundläggande rättigheterna under och efter coronaviruskrisen, eftersom den har lett till att flera rättigheter har inskränkts.”

Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (Fundamental Rights Agency, FRA) har publicerat rapporten ”Strong and effective NHRIs: challenges, promising practices and opportunities”, som sammanställer information om de nationella människorättsinstitutionernas (NHRI) ställning och verksamhet i EU, norra Makedonien och Förenade konungariket. I rapporten har man undersökt resultaten av utvecklingsarbetet vid de nationella människorättsinstitutionerna, de utmaningar de står inför samt hur institutionerna kan maximera sina verksamhetsmöjligheter. Syftet med rapporten är att stärka de nationella människorättsinstitutionernas ställning och effektivitet i EU:s medlemsstater och inom ramen för EU-lagstiftningen. Rapporten granskar institutionernas utveckling efter den första rapporten om de nationella institutionernas ställning, som publicerades 2010.

I den omfattande rapporten från EU:s medlemsländer, norra Makedonien och Förenade konungariket specificeras hur NHRI bättre kan främja och skydda de grundläggande rättigheterna som garanteras i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna:

• Tillräcklig behörighet: De nationella människorättsinstitutionerna har ofta omfattande behörighet som inbegriper bland annat övervakning av de mänskliga rättigheterna, behandling av klagomål, utredning av kränkningar av de grundläggande rättigheterna samt rådgivning och samarbete med andra nationella och internationella aktörer. För att stärka institutionernas effektivitet bör medlemsstaterna formellt konsultera dem, följa deras rekommendationer och besvara deras frågor.
• Effektiverad ställning på EU-nivå: EU inkluderar kontinuerligt bestämmelserna i stadgan om de grundläggande rättigheterna i sin lagstiftning, men kunde starkare stöda sig på de nationella människorättsinstitutionerna då verkställandet av EU-lagstiftningen i medlemsländerna följs upp. EU borde också upprätthålla en kontinuerlig dialog med institutionerna i frågor som rör de grundläggande rättigheterna, till exempel rättssäkerheten eller tolkningen av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.
• Iakttagande av Parisprinciperna: I de länder som omfattas av rapporten finns för närvarande 16 institutioner som uppfyller Parisprincipen. Antalet har ökat med nio efter NHRI-rapporten som publicerades 2010. Sex länder har en nationell institution för mänskliga rättigheter som inte motsvarar Parisprinciperna, och fem länder håller ännu på att skapa en institution. Nätverket för europeiska nationella människorättsinstitutioner (ENNHRI) stöder, stärker och förenar de nationella människorättsinstitutionerna. Medlemsstaterna borde uppmärksamma ENNHRI:s stöd och se till att institutionerna följer Parisprinciperna.
• Skydd och självständighet: Nästan hälften av ledarna för de nationella människorättsinstitutionerna åtnjuter straffrättsligt åtalsskydd. Av institutionerna meddelade 13 att deras anställda har utsatts för trakasserier och hot i sitt arbete. Medlemsländerna ska skydda institutionerna, deras medlemmar och anställda samt säkerställa att institutionernas arbete är självständigt och oavhängigt.
• Mångfald: Brett samhälleligt deltagande kan bidra till att sprida information om de grundläggande rättigheterna och göra de nationella människorättsinstitutionernas arbete effektivare. I det samhälleliga deltagandet ingår bland annat att bygga goda relationer till medborgarsamhället, landskapen och städerna.
• Tillräckliga resurser: Med beaktande av de omfattande befattningsbeskrivningarna är det brist på anställda i många nationella människorättsinstitutioner. Medlemsstaterna borde säkerställa tillräckliga ekonomiska resurser och personalresurser för att möjliggöra en effektiv verksamhet.

Rapporten lyfter fram Finland som enda medlemsland, där den nationella människorättsinstitutionens struktur är indelad i tre självständiga aktörer. Människorättscentret, Människorättsdelegationen, som har 38 medlemmar och är underställd Människorättscentret, samt riksdagens justitieombudsman bildar tillsammans Finlands nationella människorättsinstitution (NHRI). Människorättsinstitutionen är opartisk och oavhängig och dess olika delar har egna lagstadgade uppgifter. Rapporten framhäver särskilt den starka ställningen hos riksdagens justitieombudsman som övervakare av de grundläggande och mänskliga rättigheterna utan att vara en del av den nationella människorättsinstitutionen. Rapporten lyfter dessutom fram Människorättsdelegationens rekommendationer för regeringsperioden 2019–2023 som ett bra exempel på framåtsiktande rekommendationer från de nationella människorättsinstitutionerna till regeringen. Människorättscentrets arbete med människorättsfostran har också noterats i rapporten och 2014 års Utredning om människorättsfostran i Finland presenteras i sammandrag.

FRA rapport (på engelska)

Översikt över FRA rapport (på engelska)

ENNHRIs nyheter om rapporten (på engelska)