Människorättscentret publicerar idag på svenska sin omfattande utredning av de nationella aktörerna inom grundläggande och mänskliga rättigheter. I utredningen har man strävat efter att ur ett helhetsperspektiv ta fram information och rekommendationer om strukturerna för de grundläggande och mänskliga rättigheterna som aktörerna bildar. Människorättscentret anser att utredningen behövs, eftersom det under de senaste åren har skett flera förändringar i dessa strukturer – till exempel har nya aktörer och uppgifter inrättats. Också förändringarna i verksamhetsmiljön, så som de utmaningar som det demokratiska systemet och rättsstaten står inför på europeisk nivå, kräver en mångsidig granskning av strukturerna.

De aktörer som diskuteras i utredningen är de högsta laglighetsövervakarna, den nationella människorättsinstitutionen, specialombudsmännen samt diskriminerings- och jämställdhetsnämnden. I utredningen granskas bland annat aktörernas uppgifter och befogenheter, självständighet och oavhängighet samt samarbete och verksamhetsmiljö. Det centrala materialet utgörs av aktörernas egna observationer om sina uppgifter, ställning och helheten av aktörer inom de grundläggande och mänskliga rättigheterna. Även andra intressentgrupper har intervjuats för utredningen.

Människorättscentrets direktör Sirpa Rautio anser att utredningen erbjuder rikligt med material för en framtida utveckling av strukturerna. Rautio hänvisar till rekommendationerna i utredningen och konstaterar att när man överväger eller bereder nya aktörer inom grundläggande och mänskliga rättigheter ska man i första hand beakta hur de nuvarande strukturerna kan stärkas.

I utredningen ges bland annat följande rekommendationer:

- Jämvikten mellan aktörernas allmänna och specialiserade kunskap om grundläggande och mänskliga rättigheter bör stödas.

-  Samarbetet skulle ytterligare kunna fördjupas till exempel genom att regelbundet dela information om laglighetsövervakningens iakttagelser och uppföljning samt genom att samordna verksamhetens mål och planer. Samordningen av rådgivningen och kommunikationen om olika möjligheter till rättsmedel skulle också kunna stärkas.

- Människorättscentret borde ha lagstadgad skyldighet att lämna en berättelse om de grundläggande och mänskliga rättigheternas läge till riksdagen till exempel vart fjärde år.

- Internationell rättspraxis och internationella rekommendationer om självständighet och oavhängighet borde beaktas allt bättre i stödet till och utvecklingen av verksamhetsförutsättningarna för nationella aktörer inom grundläggande och mänskliga rättigheter.

- Den nationella människorättsinstitutionens helhet och dess olika delar borde fastställas i lag, och inte bara nämnas i förarbetet till lag.

- Aktörernas sakkunskap och kunskapsunderlag bör utnyttjas för att utveckla och stärka den övergripande säkerheten i samhället.

Ytterligare information:

Sirpa Rautio, direktör, Människorättscentret

sirpa.rautio@ihmisoikeuskeskus.fi, +358 (0)9 4321 (riksdagens växel)